s

För sju månader och 2 dagar sen var det den 19e februari dagen då vi träffades för första gången, när jag var påväg ut genom dörren och du och två andra hade varit och handlat mat inför det kommande två intensiva veckorna. Det var första gången jag höll i din hand men det visade sig att det absolut inte var den sista. 20 februari var den den första dagen på vår intensivkurs. Jag hade redan innan jag åkt till Norberg bestämt mig för att jag absolut inte skulle träffa nya kompisar med tanke på att jag redan kände massa där och för att jag främst var där för att köra bil.

Vi som bodde där i två veckor levde lite som i ett kollektiv, världens bästa och skönaste gäng var vi. Varje kväll satt vi tillsammans bänkade framför Big brother som precis hade börjat då, varje morgon fanns det alltid någon att ha sällskap med framför Efter tio med Malou, varje kväll lagade vi alla våran egna mat men åt den tillsammans framför tvn eller i vid det stora bordet i köket.

Jag hade aldrig tankarna på att bli kär, dels för att jag aldrig varit riktigt kär förrut och dels för att jag var LIVRÄDD för att bli det. Men detta gick inte att göra någonting åt. Plötsligt var den där livrädda tjejen som bortblåst, rädslan försvann och framför henne fanns bara en kille, världens bästa kille.

Idag har vi varit tillsammans i sex månader men det känns som att vi varit det i en evighet vilket. Att vissa mornar vakna upp till ett fint sms, eller att vakna upp brevid dig går inte att förklara hur lycklig det gör mig, gång på gång. Att ha någon att skratta med, göra simpa saker med men som med dig förblir ett minne som bara vi tillsammans delar har blivit något av det bästa jag vet.

Att ha någon att säga fina saker till, att ha någon att somna mot framför tvn, att ha någon som pussar en godnatt är också saker som blivit bland det bästa jag vet.

Den sista lördagen umgicks vi och några andra från kursen som var kvar över helgen tillsammans med en promenad i det lilla samhället, kollade på fotboll och lagade middag ihop och sen kollade vi på Melodifestivalen. Mot kvällen åkte jag på fest, fast du ville att jag skulle stanna så du slapp vara ensam med två andra kursmedlemmar som skulle komma över till vårat hus. Dum som jag var åkte jag på den där festen istället för att umgås med dig.

Dagen efter var dagen då jag egentligen hade tänkt att åka hem för att jag hade bestämt mig för att inte skriva teorin i Fagersta samt köra upp onsdagen där på.
Den dagen den 6/3 var början på det bästa som har hänt mig. Du masserade min rygg samtidigt som vi lyssnade på Melissa Horn och Tomas Ledin. Men fortfarande anade jag ingenting. Vi spenderade hela denna söndag tillsammans. När vi var i affären för att köpa middag som blev den första vi lagade tillsammans till bara oss två kommer jag ihåg att jag hoppade upp på dina axlar. Resterande dagen spenderade vi i soffan framför tvn och pratade. Framåt kvällen kom två andra tjejer från kursen och spelade Bingolotto med oss, där satt vi i ett hörn nästan omslingrade om varandra och dom i ett annat samtidigt som vi smsade saker till varandra och frågade när dom skulle gå, haha!  Jag kände mig så trygg med dig, redan då. Jag gillade dig men visste inte på vilket sätt än.

Hade den dagen lämnat in min rumsnyckel så för att ha någonstans att sova kom det sig ganska naturligt att jag fick sova i ditt rum, men inte i din säng utan i sängen som stod i andra sidan rummet. Men den sängen stod tom den natten. Det var som jag sa till dig den natten att allt kändes så naturligt och självklart.

Dagen efter åkte jag hem, när hela huset var tomt lämnade jag Norberg. Men för ovanlighetens skull hade jag denna gång ingen klump i magen att komma hem till en tom lägenhet. För samtdigt som det enda jag funderade på på hemresan var vad jag egentligen hade gett mig in på så var jag inte nervös. Jag var bara lugn och förväntansfull. Jag började redan då fundera på hur jag skulle berätta det här för mina vänner, men för ovanlighetens skull så ville jag berätta. Jag vill att alla skulle veta.

Två dagar senare, den 9/3 tog du ditt körkort och åkte hem till Älvsjö, lämnade din packning och tog bilen till mig. Sen den dagen har du funnits vid min sida och aldrig lämnat den.

Så många gånger som jag tänkt på när det skulle bli min tur, när jag skulle hitta någon som inte bara ville bli min vän, så många gånger som jag har hört "det kommer när du minst anar det". Plötsligt stod du bara där. Min hjälte.

JAG ÄLSKAR DIG!