s

Känner på mig att den här bloggen kommer bli en sådär blogg där bloggerskan i fråga bara skriver massa töntiga saker om sin pojkvän, om deras gemensamma upplevelser och hur mycket hon tycker om honom. MEN det är inte så lätt att hålla sig från att inte skriva om det när han gång på gång överraskar och gör MIG galen. Som idag t ex, jag har sedan i onsdagskväll legat i koma (för att överdriva jättejättemycket som vanligt), har haft hög feber, sprängande huvudvärk och ont i halsen. Men ändå har han suttit här vid min sida. Inte för att han var tvungen, utan för att han ville det oavsett hur sjuk han kunde bli.

I natt svettades jag så mycket att jag inte visste vad jag skulle ta vägen, svettades bort mycket av min feber (tack gud för det!!) och imorse när jag fortfarande inte orkat ta mig upp ur sängen satte han på Ted Gärdestads För kärlekens skull och kom och la sig brevid mig och kramade om mig. Allt som jag alltid drömt om, alla kära par som jag sett på stan, vid busshållsplatser, på tåg, på bussar, i biosalonger, i affärer har blivit min verklighet. Lyckan jag känner av alla fina sms och alla underbara lappar som jag då och då hittar gömda på ställen i min lägenhet går inte att förklaras i ord.