s

Om det är något vi ska vara rädda om så är det våra vänner. Människorna som vi ska ha kul med. Uppleva nya saker med. Dom som vi ska skratta och skapa minnen med. Som vi kan smsa och ringa när vi har något att berätta. Återigen så ska jag ta upp den finaste vänskapen jag har. Vi är som hon och han, den och det, upp och ner, fram och bak. Men ändå så lika någonstans.

Barndomsvännerna. Dom som man alltid kommer kunna gå tillbaka i tiden med och skratta åt interna skämt och händesler. Som man vet bryr sig om en på riktigt. Som man vet att man alltid kommer ha kvar och kunna prata med oavsett om det är hundratals mil ifrån. Vännerna som man vill följa hela livet.

Sen finns det dom som bara suger energi från en. Som man vill ringa men som man ändå inte vill ringa. Som man vill ha minnen med men kanske vill dela dom med någon annan. Som man tycker om men som man vet att man aldrig kommer bli jättebra vän med. Som man är mer olik så att det märks mer än vad det inte märks.

Så har vi vännerna som man träffar på spontant på ICA. Som kan göra en dålig dag till en bra dag. Som man hinner prata om det nyaste i livet på tre min för att tåget går snart. Som man verkligen blir glad av att se. Som man bestämmer en fika med som kanske aldrig blir av. Som man ändå vet är en vän.

Sen dom människorna som man klickar med på en gång. Det händer inte ofta, men när det händer så blir jag lika glad varje gång. Det kan vara någon som jag vet att jag aldrig kommer bli nära vän med, men som jag vet att jag kommer hälsa på om jag möter denna person igen. Som jag vet att jag kan sitta och ta en fika med utan att vi knappt känner varandra. Som bara är den där som det klickar med.