And the good girls are home with broken hearts
Jag behöver uppmuntras. Dagen började så bra. På tåget satt jag och log för mig själv sådär fånigt som man kommer på sig göra ibland. Satt i min egen värld och lyssnade på musik. Gick i min egen takt till tunnelbanan, gick fel, gick tillbaka. Var inne i en sunkig japansk affär, gick tillbaka till tunnelbanan. Tog tuben till rådhuset, gick förbi Lennes lägenhet och kollade om polackerna som hyr hennes lägenhet sköter sig och det såg så ut, alla fönster var hela iallafall. Hittade en annan asiataffär med mycket bättre utbud, virrade runt några varv och gick även där ut tomhänt. Besökte Västermalmsgallerian, kollade in rean på hm, gick in på designtorget och vart lite smygkär i den butiken. Åkte hem och lagade middag till mig själv.
Kollade mailen och blev ledsen i ögat, åkte och bowlade, kom 2a, åkte och höll på att garva ihjäl mig när Rmg skulle ta bort lösnaglar, åkte och kollade på kids som spelade handboll och längtade tillbaka.
Åkte till Maxi och köpte maraboupolka och nonstop. Skulle åka hem men hängde med Cajsa och ångrade mig lika snabbt som jag kom in. Vad är det för fel på folk? Visst, jag skulle vilja att vi tjejer kunde bete oss som killar, vara lättsamma och kunna skämta med varandra och ändå kunna förstå att allt bara är på skoj. Men det är sånt man gör med människor man känner. Jag börjar inte direkt skämta om någons syskon eller vad det nu kan vara med någon jag inte känner. Jag har inte fått en chans att visa vem jag är. Jag är dömd för något som jag inte har att göra med. Jag är stämplad. Det gör mig så jävla arg och ledsen.
Jag vill inte visa mig svag och helst av allt så skulle jag vilja att jag hade modet att bara säga det rakt ut vad jag känner. För jag visar inte när jag är arg, sårad, besviken, jag är alltid glad. Jag vill inte vara någon som folk tror att man kan säga vad man vill till för jag bryr mig ju ändå aldrig. Fel. Jag bryr mig nog mer än många andra. Jag gör allt för att vara omtyckt av andra och för att passa in överallt. Jag är konflikträdd och har inte gjort dessa människor någonting. Jag har bara försökt vara mig själv och så gått jag kunnat försökt visa vem jag är. Jag vet vem jag är och blir arg på mig själv när jag tar åt mig när jag vet att jag är värd så jävla mycket bättre.
peace out
