s

Jag tror att alla människor inners inne är tävllingmänniskor. Vissa visar ingenting och kämpar inte för att vinna och det är OFTAST dom som vinner.

Jag har alltid tävlat med allt och alla. Jag vill alltid vara bäst och om jag inte är det så blir jag arg och besviken på mig själv. Iallafall om det handlar om någonting som jag vet att jag är bättre än en annan på. Kan vara vad som helst. När jag var yngre hade jag en bästa kompis som jag ALLTID tävlade mot om allt.

Kommer ihåg alla läger och tuneringar med laget jag varit på. Jag kunde vara nervös flera dagar innan och göra upp en taktik med mig själv om hur jag skulle lyckas springa först till rummet vi skulle sova i. Jag skulle vara tillräckligt snabb så jag till och med kunde ha tid att tänka om det var bäst att sova längst från dörren, närmast dörren i mitten eller vid tavlan.

Det är så fortfarande. Jag ska ha bäst. Jag skulle kunna kriga för att få den bästa sovplatsen eller bästa sittplatsen.
Dom där människorna som inte bryr sig om vart fan vad sover, dom som inte förstår hur det är att känna adrenalinet komma krypandes, dom som ställer onödiga frågor som tex "Kan inte vi sova med varandra?" samtidigt som jag tänker "Håll käften jag håller på att planera min taktik och har inte tid att tänka på det nu", dom människorna är mina vänner men inte då. Då är alla mina fiender.

Jag älskar att vara egoistisk.

peace