s

När jag läst igenom mina egna inlägg så har jag själv förstått att jag framstår mig själv som en ensamvarg som är hemma, går och lägger mig i tid, går upp i tid, kollar på nyhetsmorgon, äter en färgglad frukost och som nästan aldrig festar. Det ligger självklart någonting i det.. Men sanningen är den att jag bloggar bara när jag inte är med någon. Jag hatar att försöka skriva ett blogginlägg samtidigt som någon står och flåsar en över axeln och undrar vad jag skriver. Fast i och för sig så stämmer det ju lite. Jag har aldrig tyckt om att gå ut på krogen. Tanken att stå och frysa ihjäl innan man får komma in, inte veta hur man kommer hem, sitta på en seg nattbuss och vakna upp och ha hela dagen förstörd har aldrig lockat mig och kommer förhoppningsvis aldrig göra det heller. MEN jag säger inte att jag inte tycker om att festa för det gör jag i lagom doser.

Jag älskar att umgås med människor som jag tycker om och bli full och dansa på bordet och inte komma ihåg saker och ta jävligt fula dreggiga bilder med fina vänner. 

Men jag föredrar lätt en picknick i solnedgången med en loka i ena handen och en färsk nygräddad bulle i den andra framför en WOWOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOWAZAAAAAAAAAAA natt med en spritflaska i ena handen och en cigg i den andra.