s

På den senaste tiden har jag kännnt mig instängd. Instängd i min egna kropp och dränkt i mina tankar som bara snurrar runt där heeeelaaa tideeeennnnn.
Jag vet inte om det skulle hjälpa att prata med någon. Kanske ska testa? ...Undra vem som får bli den "lyckliga".

Samtidigt som jag är jätteglad, jätte tacksam, skrattar etc så är de där tankarna med mig. Jag vill att jag ska vara som förrut. Bara var och tog dagen som den kom, vilket jag i och för sig gör nu med. Men jag vet ju ingenting och det är det jag tänker på när jag vaknar, hela dagen, innan jag ska sova och ibland i  mina drömmar.

Jag vill bara kunna vakna upp med hjälp av solen som lyser rakt in i ögonen, känna glädje, lycka och ett lugn. Utan massa onödiga tankar som ändå inte leder någonstans.
Lättare sagt än gjort ska jag säga dig.

När är det min tur?
Jag är förvirrad.. jätte förvirrad!