s

Det här är så jävla konstigt. Jag vet att min vän har rätt när hon säger att jag kommer bli fast igen. Så jävla rätt. Men jag är för rädd och för snäll för att våga säga vad jag tycker och tänker. Jag är för rädd för att du ska tycka att jag är helt jävla dum i huvudet och inte längre vill prata med mig. Men egentligen så vill jag bara säga allt som jag tycker och tänker och kunna strunta i konsekvenserna.

Jag vill inte veta någonting om något som händer i ditt liv, jag vill egentligen inte prata med dig och inte heller råka träffa på dig. Samtidigt som det är det enda jag vill. Jag vill veta allt om dig, vara uppdaterat om allt som händer i ditt liv, prata med dig varje dag och träffa dig.

För en månad så bestämde jag mig. Jag skulle sluta och jag klarade det. I två veckor, tills du själv tog initiativet. Sen dess har det hänt några gånger till och det har fått mig att börja undra om du insett eller om du bara saknat. Jag antar att du inte vet vad du gjort och det är just det jag vill fråga. Om du gjorde det med flit eller om du bara inte insåg hur otrevlig du var. Eller så var det det du insåg. Att du kanske inte var den snällaste. 

Men vad som än händer så kommer jag ändå vara för snäll för att inte tycka om dig. Det är omöjligt. Du är så jävla bra...