s

Ibland känns det som att det bara är jag som går och grublar på saker som hänt i månader, veckor, dagar, nätter medans alla andra kan bli sårade men glömmer det efter ett tag och går vidare.

Samtidigt som jag vet att jag har fel. Jag är jävligt bra på att spela glad även fast jag inte är det och så är det nog med oss alla. Man vill inte vara ledsen för då måste man alltid förklara sig och om man inte vill förklara så blir det en konstig stämning. Det är så lätt att säga att man mår bra för då är det ingen som bryr sig. Att må bra betyder ju att man mår bra och då finns inget att prata om eller reda ut.


En annan sak. Jag älskar att prata. Men jag är inte en sån som alltid pratar mest, ibland kan jag tycka det är skönt att för en gångs skull vara tyst och lyssna på alla andra. Ibland blir jag trött av att prata så mycket så jag måste vara tyst, andas och tänka på om det jag säger är relevant eller inte. En situation när jag pratar väldigt lite är när jag träffar nya människor. Fast ändå inte, ibland kan jag prata på och det känns som att jag känner människan som jag nyss träffade för första gången, fast med vissa går det bara inte. Man märker det rätt fort. Glada, pratglada och skämtsamma är exepmel på såna som jag tyr mig till och blir kompis med på en gång.

Men jag kan också vara den där blyga. Så blyg att jag tror att människor som träffar mig för första gången tror att jag är världens blygaste. Ibland säger jag ingenting... Men det har blivit bättre med åren. Men det är lite konstigt att ibland måste man känna någon för att prata och vara sig själv.


peace